Skellefteå Krafts arbete för att bekämpa invasiva arter

Arbetet med biologisk mångfald är komplext. Processen från inventering av växter och djur, till identifiering av påverkan, effekter och lämpliga åtgärder tar tid. En viktig del handlar om att bygga kunskap, som fortfarande är begränsad på många områden.

De senaste åren har vi kartlagt naturvärden och hur verksamheten påverkar omgivande ekosystem, definierat prioriterade målområden och åtgärder. En viktig del är också att undersöka hur Skellefteå Kraft lokalt kan främja arter och gynna ekosystemen. 

Testförsök för att bekämpa lupiner

Ett av dessa projekt handlar om att bekämpa lupiner på och omkring våra marker. Lupiner är en invasiv art och gemensamt för alla främmande och invasiva arter är att de på något sätt hotar mångfalden av inhemska eller ”ursprungliga” arter. De trivs och sprids i Sverige, just därför att de ofta inte har några naturliga fiender som håller dem tillbaka. De kan i värsta fall påverka hela ekosystem genom sin massförekomst och för att de därför kväver andra arter. Lupinernas spridning är ett av de största hoten mot biologisk mångfald i Sverige eftersom de sprider sig snabbt, är beståndsbildande och är särskilt svåra att bekämpa.

Resultat av fem olika åtgärder

Under sommaren 2023 har Skellefteå Krafts ekolog David Rocksén genomfört olika testförsök för att bekämpa lupiner vid Älglunds vattenkraftstation. Här redovisas resultatet av försöken.

Kapat av lupiner och avlägsnat dem (positiv kontroll)

Ej räknade innan eftersom vi tog bort dem maskinellt, ca 120 efteråt (bedömningen är att 90-100% har återskjutit). Merparten ca 3-5 dm höga. 30 blomställningar.

Kapat av lupiner och lämnat dem på ytan (positiv kontroll)

Ej räknade innan eftersom vi tog bort dem maskinellt, ca 120 efteråt (bedömningen är att 90-100% har återskjutit). Merparten ca 3-5 dm höga. 20 blomställningar.

Enbart slåtter

Aska

95 lupiner innan behandling. 54 stycken efteråt (57 % har återskjutit). Förkrympta plantor och vissa med gula blad, merparten ca 1-2 dm. Två blomställningar.

Aska

Kalk

86 lupiner innan behandling. 50 stycken efteråt (58 % har återskjutit). Förkrympta plantor och vissa med gula blad, merparten ca 1-2 dm. Inga blomställningar.

Kalk

Salt

109 lupiner innan behandling. 8 efteråt (7 % har återskjutit). Förkrympta plantor och vissa med gula blad, merparten ca 1-2 dm. Inga blomställningar.

Salt

Diskussion

Salt var den effektivaste behandlingen men det dödade även en del ängsblommor (se bild). Behandlingen med aska och kalk bedöms likvärdiga och påverkade inte övriga ängsblommor. Det fanns kvar en del lupiner på dessa ytor, men merparten var förkrympta och mådde synbart sämre (flera hade gula blad). Att ingen blomställning noterades på ytan med kalk, men två på ytan med aska, bedöms kunna vara en slump och kan ha påverkats av skillnaden av till exempel solinstrålning på de två ytorna.

Under augusti utfördes en andra behandling på de förkrympta lupiner som fortfarande fanns kvar. Förhoppningsvis gav denna andra behandling ännu bättre effekt, men det kommer vi att se nästa år.

Vi har idéer om hur vi kan ta detta vidare och finjustera metodiken under nästa år. Kanske kombinerar vi de olika ”behandlingarna” för att se om vi kan få synergistisk effekt av dessa? Vi funderar även på hur man skulle kunna använda metodiken på större ytor.

Slutsats

Resultatet på försöksytorna måste utvärderas även nästa år, för att se om lupinerna skjuter upp igen. Vi får därför vara lite försiktiga och inte ta ut någon seger i förskott. Vi är försiktigt positiva om att det här kan vara en möjlig lösning för avgränsade bestånd av lupiner, om man behandlar upprepade gånger och finjusterar metodiken.