Naturvård och biologisk mångfald
Frivillig avsättning för naturvård
Miljöer med en struktur som påminner om eller som kan utvecklas till naturskog avsätts som frivillig avsättning för naturvård. Med struktur menar vi oftast att marken har varit opåverkad under lång tid. Den har rikligt med lågor och är olikåldrigt. Ibland finns det undantag för att skapa lövskogmiljöer, ängsmarker eller för att området har en intressant brandhistorik.
Idag har vi avsatt mer än de 5 % av arealen som anges i PEFC-standard som NO (naturvård orört). Det innebär områden som lämnas helt orörda och fria för utveckling. Vi har även avsatt ungefär 3 % av arealen som NS (naturvård skötsel). Det innebär områden där vi aktivt sköter skogen för att bibehålla eller förstärka höga naturvärden. Exempelvis med bränning och selektiv gallring.
Vi sparar ungefär 5 % av skogsarealen som kantzoner och evighetsträd i samband med avverkning.
Vi har även skyldighet att se till att det finns minst 5 % av lövskog på våra marker.
Hur vi gynnar våra lövskogar
I dagens skogsbruk missgynnas löv. Det är inte ovanligt att det finns både unga och större bestånd av sly men eftersom skogen växer, gallras löv bort till förmån för barrträd.
Vad gör vi för att gynna lövskogar?
I det gamla naturlandskapet uppkom lövskogar efter stora bränder på fuktiga marker och gärna nära vatten. Dessa lövskogar har en kort omloppstid på ungefär 70-120 år. Det innebär den tid det tar från att en ny generation skog sås, planteras eller föryngras ända fram till slutavverkning. Om området inte brandhärjas igen börjar det växa in gran i skogen. Granarna tar då så småningom över marken till följd av att lövskogen blir gammal och rötskadad.
Idag finns det de arter som trivs bäst i äldre lövskogar. Just därför arbetar Skellefteå Kraft aktivt med att se till att minst 5 % av våra skogar ska vara lövdominerat. Det innebär en aktiv skötsel där vi medvetet hugger fram lövträd samt röjer bort både gran och tall i dessa skogar.
Naturvårdsbränning
Skogsbränder var en naturlig förekomst i det gamla skogslandskapet och att det inte brinner idag är snarare ovanligt. Det kan medföra problem för de arter som är beroende av bränd skog för att överleva.
Det ursprungliga landskapet
Från 1800-talet och flera tusen år bakåt i tiden var det vanligt förkommande med skogsbränder i norra Sverige och det ursprungliga landskapet. Särskilt vanligt var det i tallskogar vars bark och frösättning är en anpassning till skogsbränder. Ca. 1% av Sveriges skogsareal brann varje år i snitt vilket kan jämföras med ungefär lika ofta som man idag slutavverkar. Dagens skogsbränder sker till största del under torra somrar och är mindre än en promille.
Det finns många arter, insekter och växter som är beroende av skogsbränder för deras överlevnad. Exempelvis flyger vissa skalbaggar flera mil för att söka upp bränd mark och i mossan kan det ligga fröer i 70 år i väntan på en skogsbrand innan de gror. Därför bränner Skellefteå Kraft upp några hektar skogsmark med något års intervall. En bränd skog skapar biologisk mångfald för upp till 100 år efter det att skogen brann.
Avsättningar till naturvård
Som PEFC-certifierad skogsägare avsätter vi mer än 5% av vår produktiva areal för naturvårdsändamål.
Stora krav på närmiljön
Vid avsättning till naturvård så väljer man i första hand objekt som har en sådan struktur och lång kontinuitet att den kan hysa både ovanliga och känsliga arter med stora krav på sin närmiljö. En bra indikator är förekomsten av rödlistade arter i området men är inte avgörande om de inte tillhör högre klassning.
Vi avsätter även områden som kan utvecklas till sådana miljöer på sikt eller som förstärker ett annat område med högre naturvärde.
Det finns mindre känsliga områden där naturvärdet inte når upp till högre klassning. Dessa kan istället klassas om eller bytas, om det finns områden där en avsättning är av större vikt för den biologiska mångfalden.
Ängsmarker och kulturminnen
På Skellefteå Krafts marker går det att finna spår efter gamla bosättningar eller andra typer av aktiveter. Det kan vara exempelvis tjärdalar och kolbottnar. Vid skogsbruk intill dessa sätter man ut stubbar för att markera dem i terrängen.
Ofta är det positivt att avverka bort den skog som finns både i och runt denna miljö. Särskilt positivt är det om man samtidigt kombinerar det med att riset runtomkring lyfts bort. Annars kan trädrötter eller vindfällen förstöra dessa lämningar.
Skapa miljöer för pollinerare
I anslutning till några av dessa miljöer har vi på Skellefteå Kraft försökt att hävda lite ängsmark. Syftet är att tillskapa miljöer för pollinerare. Det är inte alltid den äng som blommar mest som är viktigast. Ibland kan magra ängar ha en mer unik miljö som mer kräsna pollinerare föredrar.